Jag saknar idén av dig,
hur du kändes under mina fingrar,
hur du andades tungt
och din famn som vägrade släppa mig.
Jag saknar de väl inlindade orden,
och de djupa välkamouflerade ögonen.
Jag tänker på de ändlösa diskussionerna,
och ditt leende under de stilla mornarna.
Jag gillade hur vi skar oss som olja och vatten,
hur du var allt jag inte borde tråna efter.
Jag saknar idén av dig,
men verkligheten kom ikapp.
Då tar det rosa skimret slut, och ridån dras upp.

Jag, dec 2009