När vinden sliter i håret,
och bryter upp det kalla såret,
faller mörkret allt närmre in på,
och dagen allt långsammare gå.
Klara färger bryts mot grått,
och regnet lämnar allt kallt och rått.
Men i denna ruskiga misär,
en ensam blomma busken klär.
Planterar i hjärtat en liten knopp,
som gror med fröjd och stilla hopp.

Jag, okt 2009