Finns det något så djävulskt som moln?
De speglas i vattnet i hopp om att du kan nudda himlen.
Glöm det.
Från marken bildar de lekande former,
för att sedan gadda ihop sig och gör livet surt.
Vid första anblick vill man försvinna in i dem,
omslutas av ett mjukt hav av dunkuddar.
Jag har ännu inte sett någon lyckats med det?
Väl inne i dem skymmer de din sikt,
och sticker i ögonen.
På högre höjd är de endast en tunn hinna,
mellan himlen och marken.
Jag, tankar från flygplanet. April 2009